Ungefär 3 månader senare
Min första tanke var att radera mitt senaste inlägg som jag förde in för ungefär 3 månader sen. Men efter kommentaren från Isabelle så bestämde jag mig för att inte göra det utan att berätta vad som hände sen =).
Jag beslöt mig för att träffa honom innan dessa 7 kilona och det gick så sjukt bra. Tänk, ibland tror maninte att där finns männsklighet i världen, men sen träffar man sådana som Jocke ibland och märker att där fortfarande finns hopp. Han var helt underbar som person och lyfte min vardag bara genom att tänka på honom. Dessvärre tog det slut för ca 2 veckor sedan.
Det var han som gjorde slut för att han bara inte kände den kontakten eller det starka bandet mellan oss som han ville ha. Jag menar killen var redo för hela fadderuttan bil, barn, familj. Jag säger inte att jag är redo för det, men jag vill gärna leva lite innan, jag menar man är ju bara 23 år gammal och jag slutar högskolan i sommar. Det är efter högskolan jag ska börja leva och där finns verkligen inget mer jag längtar efter.
Iaf nu är jag singel igen och ångrar inte en sekund av de tre månaderna med honom. Jag kom nära han familj och släkt och et var första gången jag tog hem en kille till min familj ordentligt. Allt var perfekt i tre månader!!! Och det räckte i låååånga vägar. Jag levar fortfarande där, men känner att det är för det bästa att vi splittrades. Jag inbillade mig själv att jag kunde bo i Kristianstad för hans skull och sluta resa med tanke på att han aldrig har varit på semester utomlands. Jag säger inte att jag resor mycket, men det är väl nu man ska flyga med sina egna vingar och se världen.
Jag vill bo i hederliga Malmö, jag vill ha ett heltidsjobb som inte är över helgen eller sena kvällar. Jag jobbar inom hotell och restaurang så det brukar vara en utmaning. Jag vill öppna min egen catering och inga MEN om det längre. Nu ska jag planera på den bortglömda drömmen och ingen kille ska täcka den vyn för mig. Inte för att de gör det med meningen, utan jag bara själv glömmer bort det =(.
Och nu när jag blev singel har jag planerat om heeeeela året, detta året är mitt år ska ni allt se. Jag åker till en kompis i sthlm i mars och ska på enrestaurangtör mässa i danmark nästa helg. Hela juni är jag borta i USA med familjen. Första gången man har gjort det, ska bli sjukt skoj. Har nedräkning nu. Ni anar inte hur mkt skoj vi har planerat inför det =). Ni kommer få veta mer om det, det lovar jag =).
Vill bara tacka Isabelle för ditt underbara inlägg!!
Massa Kramar
Jag beslöt mig för att träffa honom innan dessa 7 kilona och det gick så sjukt bra. Tänk, ibland tror maninte att där finns männsklighet i världen, men sen träffar man sådana som Jocke ibland och märker att där fortfarande finns hopp. Han var helt underbar som person och lyfte min vardag bara genom att tänka på honom. Dessvärre tog det slut för ca 2 veckor sedan.
Det var han som gjorde slut för att han bara inte kände den kontakten eller det starka bandet mellan oss som han ville ha. Jag menar killen var redo för hela fadderuttan bil, barn, familj. Jag säger inte att jag är redo för det, men jag vill gärna leva lite innan, jag menar man är ju bara 23 år gammal och jag slutar högskolan i sommar. Det är efter högskolan jag ska börja leva och där finns verkligen inget mer jag längtar efter.
Iaf nu är jag singel igen och ångrar inte en sekund av de tre månaderna med honom. Jag kom nära han familj och släkt och et var första gången jag tog hem en kille till min familj ordentligt. Allt var perfekt i tre månader!!! Och det räckte i låååånga vägar. Jag levar fortfarande där, men känner att det är för det bästa att vi splittrades. Jag inbillade mig själv att jag kunde bo i Kristianstad för hans skull och sluta resa med tanke på att han aldrig har varit på semester utomlands. Jag säger inte att jag resor mycket, men det är väl nu man ska flyga med sina egna vingar och se världen.
Jag vill bo i hederliga Malmö, jag vill ha ett heltidsjobb som inte är över helgen eller sena kvällar. Jag jobbar inom hotell och restaurang så det brukar vara en utmaning. Jag vill öppna min egen catering och inga MEN om det längre. Nu ska jag planera på den bortglömda drömmen och ingen kille ska täcka den vyn för mig. Inte för att de gör det med meningen, utan jag bara själv glömmer bort det =(.
Och nu när jag blev singel har jag planerat om heeeeela året, detta året är mitt år ska ni allt se. Jag åker till en kompis i sthlm i mars och ska på enrestaurangtör mässa i danmark nästa helg. Hela juni är jag borta i USA med familjen. Första gången man har gjort det, ska bli sjukt skoj. Har nedräkning nu. Ni anar inte hur mkt skoj vi har planerat inför det =). Ni kommer få veta mer om det, det lovar jag =).
Vill bara tacka Isabelle för ditt underbara inlägg!!
Massa Kramar
Kommentarer
Trackback
